Estonia,20 år sen...
Jag vaknade 07:30 och jag har verkligen sovit hela natten (somnade 01:30) utan att ha vaknat en enda gång!
Det är mycket tankar som virrar runt i mitt ständigt öppna hjärnkontor..
Gårdagens bok, av Kristian Gidlund berörde mig jättemycket! Han skriver så fantastiskt bra! Man lever sig in i hans tankar..känslor...sorg...beslut..
Livet är inte rättvist!
Att den elaka cancern skördar så många liv... Fuck cancer!
Han skrev om ett ämne, jag tidigare tagit upp i ett blogginlägg.. Om valet att välja.. Han bad aldrig om att få cancer..han valde aldrig att må så dåligt,som han gjorde...
Det egna valet,viljan, existerar inte när livet vill något annat,som du inte har någon som helst möjlighet att styra. Ditt liv ligger då i vetenskapens och läkarens händer..
Tycker alla borde läsa hans böcker. Ni kanske får er ett par tankeställare..Jag fick det i alla fall...
Idag är det 20 år sen som Estonia
förliste... 852 människor miste sitt liv..
Jag har läst om katastrofen.. Tittat på bilder.. Läst om överlevandes historia, om räddningspersonalens svåra beslut, att välja vem som ska räddas,vem som har störst chans att överleva..
Naturens krafter visade sitt sanna jag..
Ofattbart.. 852 människor miste livet, och dom hade inte valt det..
Jag var 15år då det hände.. Kommer ihåg att vår klassföreståndare informerade oss om vad som hade hänt, när vi morgonen efter katastrofen, kom till skolan...
Livets öden är någonting vi inte kan styra... Vi har alla satts till livet av en mening.. Bara det att ingen av oss vet, vad just meningen är.. Eller vad som bestämts åt oss i förväg...
Ingen vet.. Inte någon...
