timglaset.blogg.se

Denna blogg handlar om livets framgångar och motgångar...men i synnerhet om mitt psykiska mående..

Dissociation

Allmänt Permalink1
Då var det dags igen.... Denna eviga rundgång i min hjärna. Jag har börjat discossiera igen. Det var ett bra tag sen sist men lika obehagligt varje gång. Och just att man är så medveten om det gör det nästan ännu värre. 
Jag lever utanför min kropp och tittar på när jag gör saker mekaniskt. Ingen känsla eller tanke bakom. Jag vet hur saker och ting ska göras men jag själv är inte med.

Återigen är tankarna på att polisen ska komma hämta mig på tapeten. Fattar inte varför och varifrån jag får all skit ifrån. Vadå polisen lixom? Vart fasen kommer dom in i bilden? Ja det kan man ju undra. Tror det var mitt självskadande som utlöste det hela. Jag passerar gräns efter gräns... Bryter mina egna löften gång på gång... Sviker folk i min närhet... När ska helvetet ta mig egentligen? När ska jag få känna eldens svepande lågor kring mina fötter? När ska hornen och svansen växa fram så jag blir en djävul som alla andra i helvetet. För till himlen kommer jag aldrig, det är en sak som är säker...

Men finns det himmel och helvete då? Det finns faktiskt ingen levande som kan svara på det. Man måste vandra över på andra sidan.... Den eviga vilan, 9 meter under jorden. Först då vet man... Men man kan inte vidarebefordra informationen för då är man död... För alltid...
#1 - - MissManic:

Att discossiera är otäckt, det är ju ofta så det är när jag skadar mig, ena delen av mig sitter i en såpbubbla i badrummet och skär mig, den andra delen av mig står i hallen och försöker komma in i bubblan och förhindra det hela. Sen när jag skurit mig så försvinner bubblan..
Otäckt som fan...

Svar: Ja så är det för mig med... Jag är inte själv "medveten" om vad som händer förrän efteråt när såret ska tejpas ihop..om ens då...
PH

Till top