Fredag igen
Gårdagen gick verkligen i seghetens tecken. Var inte många knop direkt.. Men så ser ju de flesta av mina dagar ut numera... Depressionen är verkligen ett faktum. Känns på djupet att man verkligen känner tomheten, lusten att göra saker, hoppfullheten om att bli bra är borta, livslusten fallerar.... Känns som att vara vaken i en mardröm... Där jag återigen tappat styrningen om mitt liv... Helt otroligt att man aldrig blir van vid dessa svängningar..
Läkaren ville ju att jag skulle höja min abilify och fortsätta äta olanzapin men det har jag inte gjort. Olanzapinet gör att jag svullnar upp som en elefant och det är ingen skön känsla kan jag lova.
Och när det gäller abilifyn så vågar jag helt enkelt inte. Livrädd för biverkningar men så är det alltid när jag mår sämre. Vågar inte ta några nya eller höja något alls just för att min rädsla för biverkningar tar över.
Jag kommer i vilket fall att vägra åka in.. Jag åker bara inte in,.. Så är det och så kommer det att vara....
Återkommer under dagen....