Uppdrag granskning, rättspsyk
Dessa kvinnor, barn, var inte dömda för några brott i lagens namn men deras "brott" var att det hade ett självskadebeteende...
Trodde i min enfald att som inlagd på rättspsyk skulle vara helt annorlunda gentemot att ligga på en sluten avdelning, inom den "vanliga" psykvården.
Men utefter vad tjejerna berättade så är det ingen större skillnad i själva vården, som i bägge fall faktiskt är en vård, som inte existerar...Inte ens på rättspsyk...
Det var bältesläggningar,som även det fanns på "min" avdelning. Dock användes den inte i lika ofta som på rättspsyk...
Jag själv, har aldrig blivit bältad, men hot om det, fick jag höra ifall jag inte skulle sluta skära sönder mig...
Gipsning var en metod, dom använde på rättspsyk. För att hindra patienten från att kunna skada sig. Det är bara det att en sak glömde dom, att det nämligen är OLAGLIGT! Trots att man ligger lpt:ad så har överläkaren enbart rätt att bälteslägga eller avskärma patienten från andra.
Lpt = lagen om psykiatrisk tvångsvård.
Sen kan man vända på kakan och tänka att det trots allt var till patientens bästa, när det handlar om liv och död.. Men jag håller inte med!
Ingen av dessa tre tjejer,som uppdrag granskning pratade med,slutade upp med sitt självskadebeteende, trots gipsning och bältesläggning..
Eftersom jag själv har ett självskadebeteende, så vet jag hur dessa tjejer kände sig... Med det sagt så vet jag naturligtvis att ingen människa kan känna hur det var precis för dig.. Men känslan av att veta tycker jag man kommer långt på...
När man är inlagd, på lpt (mot sin vilja) så har läkaren makten. Och dom är inte sena med att utnyttja det...
Under hela tiden jag låg inne (fyra månader) fick jag inte en enda permission..om ens för en timme..
Dom vågade inte..
Helgen innan jag blev utskriven,DÅ, fick jag en helgpermission.. En hel helg,för första gången på fyra månader.. Den helgen gick bra! För mitt enda mål då var att bli utskriven. Kosta vad det kosta vill!
Till och med personalen gav mig tips på vad jag skulle säga vid utakrivningssamtalet för att vara säker på att komma ut från dårhuset.
Kort och gott skulle jag säga att jag inte hade några aktiva självmordsplaner eller tankar, samt att jag aldrig skulle skada mig själv någon mer gång. Överläkaren svalde det med hull och hår..för jag hade ju varit hemma och det funkade ju hur bra,som helst!
Sen jag blev utskriven den 8 augusti har jag inte skadat mig en enda gång... Idag tänker jag på konsekvenserna. Att sitta timmar på akuten lockar inte.. Att se kirurgens nedlåtande min lockar inte... Att genomgå kirurgens irritation över oss "självskadare" lockar inte.. Eller få höra att kirurgerna har viktigare saker för sig än att sy ihop någon som åsamkat sig skadorna själv...
Jag fick utstå en kirurgs aggression när han sydde ihop ett av mina sår.. Han var riktigt hårdhänt.. Tryckte i bedövningssprutan rakt in i såret utan att ens fråga, om det gick bra.. Han väntade heller inte in tiden att bedövningen skulle hinna verka. Han började sy på en gång.. Jag kände varje stygn han satte men jag sa inte ett enda ord.. Rörde inte en min.. Det var ju ändå mitt eget fel att jag från första början hamnade i kirurgens händer..
Han sa inte ens hejdå..han knallade bara ut från rummet,suckandes!
Tror det flesta som har denna problematik kan berätta samma historia, som jag...
Psykvården,som i verkligheten inte finns, är under all kritik. Och konstigt nog, verkar personalen på psyket vara helt ovetande om hur dom ska bete sig eller göra när det kommer in en patient med självskadebeteende. Det finns inga riktlinjer att gå efter.
En gång kom inte ens kirurgen trots en läkarbedömning om att såret behövde sys. Ingen dök upp... Så sjuksköterskan på avdelningen fick göra en "stryptejpning" och jag kan väl säga att avdelningens alla stripes tog slut där och då.. Och ärret blev allt annat än snyggt.. Men vilka ärr är egentligen snygga?
Tack och lov har nu rättspsyk i Växjö stängt sina platser för patienter med självskadebeteende. Det hette att dom inte kunde uppfylla dom nya riktlinjerna och att dom fått så mycket kritik från IVO (inspektionen för vård och omsorg)..
Wonder why? ....
