timglaset.blogg.se

Denna blogg handlar om livets framgångar och motgångar...men i synnerhet om mitt psykiska mående..

Ångest

Allmänt Permalink0
Ja den här känslan som kallas ångest... varför kallas det just ångest? Vem myntade det uttrycket egentligen? Herr ångest har förföljt mig tre dagar på taken och idag är inget undantag... mår illa...är orolig och hjärtat slår i rasande fart...obehagligt är det och jag har försökt med diverse saker för att distrahera mig men jag lyckas inte.

Mina tankar går långt tillbaka i mitt liv och går igenom varje sekvens om igen. Minns min tid på behandlingshemmet... min tid som inlagd på psyk... mitt mående då jämfört med nu... om hur mycket jag ångrar mitt självsladebeteende eftersom årstiden som är nu är upplagt för tröjor med korta ärmar... då syns mina fula ärr...vissa har inte ens läkt ordentligt än... och dessa ärr är inte jag... har inte identifierat mig med dom än. Kan inte acceptera att dom ska hänga med mig resten av mitt liv... hur tänkte jag? Idag förstår jag inte... idag är jag livrädd för att skada mig. Skulle inte ens våga. Hur vågade jag då? Och inte bara en gång utan har säkert 30 ärr på bägge armarna där de flesta är sydda.. snyggt lixom!

Undra om jag någonsin kommer att kunna visa upp dom.. ja eller inte visa upp dom i den bemärkelsen utan mer att dom syns när jag har kortärmat på mig... är inte beredd på alla blickar än mindre alla frågor... det är bara min familj som vet om mitt självskadebeteende... ingen annan... så det kommer bli tufft.... tänk om jag kunde vrida tillbaka klockan...

Tänk att jag lyckades skada mig när jag låg inlagd... i stort sett alla ärr lyckades jag med inne på avdelningen... hur är det möjligt? Vart var personalen kan man undra? Och hur lyckas man med att smuggla in rakblad gång på gång... ingen i personalen fattade hur jag fick tag på rakbladen... jag hade tio minuter fri utgång och utan personal så då hann jag till apoteket och tillbaka. Smugglade in bladen i min mobil... och jag lyckades varje gång... fattar inte... kommer nog aldrig förstå hur man kan välja att skada sig... jag går in i en helt annan värld... jag känner inte ens smärta... kroppen är ganska fantastisk på ett sätt... efteråt har jag världens adrenalinpåslag och ångesten känner jag inte av... Den känslan jag pratar om går inte att beskriva med ord... fantastisk samtidigt som det är hemskt att utsätta sig själv för fara... konsekvenstänk fanns inte på världskartan... men det finns det idag och tack vare det har jag inte skadat mig på snart tre månader... .....
Till top