Hello sunshines!
Har ni fått sova gott? Jag ligger ensam i en tresal. Dvs med två sängar till. Men just nu och två dagar innan har jag fått ligga själv i rummet.. Hur ofta händer det? Typ aldrig varit med om det. Psykets dörrar blir tydligen inte nedsprungna direkt vilket i sig är positivt för det betyder att folk mår bättre....
Igår träffade jag min bästa vän R. Helt fantastisk glädjespridare. Är så glad att jag fann henne. Och faktisk när jag låg inlagd och hon med. Vi har lixom sett varandra i vårat värsta tillstånd så där behövs ingen mask att måla på. Allt ät helt kravlöst och det finns en speciell förståelse från människor som VET hur det är att må dåligt. Alltså riktigt dåligt. Nu pratar jag inte om "vardags-må-dåligt", som faktiskt alla varit med om men på något konstigt sätt känns deras ord om att "jag-vet-hur-det-känns" bara är bullshit. Men man kan inte kräva att alla varit i helvetet och vänt för att förstå. Funkar ju inte. Så jag tar det som ett tecken på omtänksamhet ändå.
Men vänner som varit med om psykisk ohölsa har verkligen en annan förståelse.. Det går inte att komma ifrån...
Känner ni samma eller låter jag som en bitterf*tta nu eller? ;-)
Frukostdags!
Todiloo!