Hemma
Annars då? Livet rullar ju på även utanför sjukhusets väggar så jag hänger inte riktigt med.
Igor hände det att en ganling ramlade på sitt rum och ingen av personalen hörde hennes skrik sp jag fick gå och säga till... Stackaren.... Sen efter det trodde hon att jag var personal och bad mig om massa saker hahaha
Medelåldern är ju typ 75+ så ibland förstår jag inte vad dom gör där? Hade inte ett äldreboende varit bättre? En herre tog in på psyk för att hans lägenhet fått en vattenskada så han hade ingenstans att bo... Så han drog en värstinghistoria och blev inlagd och fick mat och tak över huvudet.
Men man märker att det samma patienter som kommer och går.. Så även jag...
Redan nu så här på morgonen har jag herr ångest på besök som gör att jag tvivlar på min egen styrka att verkligen fixa min permission... Sen kommer frågorna om jag slår på för stort? Ja, min hjärna tycks aldrig vila... Never ending story......