Idag känns det att det är en av dom bättre dagarna. Dom är fortfarande för få men får glädjas åt dessa dagar ändå. Känns så konstigt att ha en bra dag då man är så van att ha ständig ångest blandat med självmordsplaner eller att skada mig själv. Idag är huvudet tomt på såna dumheter... Thank god! Dessa braiga dagarna gör att hoppets lampa tänds lite lite... Jag KAN må acceptabelt.. Jag KAN tänka klart...Jag har det sunda förnuftet, som vaknat till liv... Idag i alla... Och jag bara är... Har ringt ett par viktiga samtal idag oxå så en enorm sten har lättat från bröstet.. Nu vänder det... It's happening...allt kämpande börjar ge resultat... Lite pö om pö... Och det är i lagom takt. Med hjälp av ett otroligt gäng inom sjukvården som bär mitt hopp för mig just nu och inläggningar på Psyk när jag behövt det, så börjar min trappa uppåt.. Jag är positiv idag. Tänker inte ens tänka på morgondagens mående.
Här och nu, inte igår och inte i morgon utan just här och nu och inget annat!
På återseende!