Kvällsinlägg
Torsdag idag och hade läkarsamtal... Bröt ihop som vanligt. Vad är det med läkare och att jag börjar lipa lixom? Ärligt talat... Men det tyckte läkaren var bra att jag började gråta för det betyder att jag inte är så låst längre.. Jag börjar öppna mig så smått men vilken jävla resa fram till nu och än är den inte slut på långa vägar..... Men det känns att jag går på stigen längs vägen jag ska upp på... Sida vid sida...
När ska jag kliva på den stora vägen? Och orka kämpa utan att bli överkörd... Den dagen, den sorgen får jag väl säga.. Eller tvärtemot egentligen... Menar på att det är något jag inte kan gå och fundera på nu. Fokus ligger på att få komma hem till min egen lägenhet as soon as possible.. Tror det blir i början på nästa vecka......
På återseende!